Jag återgår till min gamla blogg

...så från och med nu finns jag här!

Inga barn och inflammerad mun

Tänkte att detta skulle bli en mysig vecka för mannen och mig, helt ensamma utan barn, men tydligen har istället en hemsk kraft intagit min mun och svalg.

Det gör ont, det är svullet, maten smakar pyton och en god kolsyrad öl är inte att tänka på, aoch....

Värktabletter är nu min bästa vän och tandläkaren tar mot mig först imorgon.
Ikväll blir det därför filmquiz utan alkolhol men dock med trevligt sällskap...

Sagt av en funderande och ledsen fyraåring

När min stora kille skulle gå och lägga sig igår utbrister han plötsligt..

"Mamma, jag saknar farfar och morfar så mycket", tårar börjar rinna ner för hans kind och mitt hjärta brister.

"Jag saknar dem också men jag är säker på att de sitter uppe i himlen och tittar ner på oss, de är med oss fast de inte är här", försöker jag samtidigt som jag försöker hantera min egen sorg.

Min älskade son börjar gråta ännu mer och orden som han försöker få fram kommer stötvis mellan tårarna.

"Men mamma de är alldeles för högt uppe och de kan inte se oss, de ser bara en jord som är blå och grön och de kan inte se oss människor, mamma jag saknar dem så mycket".

Jag förundras varje dag över hur min lille fyraårings hjärna fungerar.

Sötisen som trillade i leran och blev en lortis

En av mina absoluta favoritbilder...

Mitt allra första inlägg 2006

Oj då, hur ska jag egentligen ha tid att blogga?! jA JA det får gå helt enkelt, jag har ju sådan himla lust att skriva av mig. De senaste ett och ett halvt åren har jag varit hemma med barn (det kan göra vem som helst galen:).

För fyra år sedan var jag en karriärssugen 25+ tjej med siktet inställt på att göra karriär. Jag utbildade mig till journalist efter att ha jobbat tre år inom filmbranschen utomlands. Allt såg bra ut. Så träffade jag mannen i mitt liv (och hans två barn). Livet började bli komplicerat. Hmmm Jag gick ur skolan och tänkte börja söka spännande utmanande jobb.......

Hösten -04 upptäckte jag att jag var gravid. Åh vad kul, spännande och förödande. Nu skulle jag också få en familj, nu skulle jag och min sambo dela mer än en lägenhet. (kanske skulle hans ex lämna oss ifred nu och inse att vi menar allvar med varandra). Men shit vad kommer att hända med min karriär? Maj -05 föddes Neo. Och vilken liten kille det är, helt fantastisk.

Sommaren flöt på och jag var mammaledig. Träffade tjejerna i min föräldragrupp. Jag passade på att njuta, tänkte att jag fick passa på förhoppningsvis hittar jag ett jobb till hösten och kan börja jobba i årsskiftet. I årsskiftet ja.....Efter en resa till Irland över nyår kände jag att kläderna åter började sitta lite tight och den där klumpen jag haft i halsen sedan i höstas tycktes aldrig försvinna hmmm. Ett graviditetstest föreslog min sambo Okej då! Och visst var det så. Vilken chock, gravid igen, jag som just avslutat en graviditet, hur ska detta gå?! Den största chocken fick vi på MVC när det var dags att tidsbestämma förlossningen. Oj oj det hade redan gått 19 veckor och fem dagar. Den 15 juni skulle den lilla krabaten se dagens ljus. Och så blev det. På morgonen den 15:e startade värkarna och 12.30 tittade Emil fram. Idag är han fyra veckor och sex dagar och jag är tvåbarnsmamma till två underbara pojkar. Det skiljer exakt ett år och tre veckor på de små. Jag har hittat mitt nya heltidsjobb ;-)

Men vad ska hända med alla mina planer och kommer jag någonsin få den karriär som jag en gång drömde om? Vill jag över huvudtaget fortfarande kämpa för samma mål? Vi får se, fortsättning följer.....

Högt flygande funderingar

Mina killar är på fallskärmsläger med sin pappa när min stora kille (4 år) plötsligt utbrister:

- Hoppar man ut från flygplanet utan ryggsäck då får man hälsa på farfar!

Farfar gick bort innan barnen föddes :(

Vila i Frid Michael

Varför kunde han inta bara ha forsatt att se ut så här...?

Så tragiskt när människor går bort alldeles för tidigt...

På plats igen

Nu är semestern över och det blev både Irland och England, med och utan familj.
Man måste ju få dela upp det lite med tid för sig själv och tid med familjen.

Nu är jag dock tillbaka på jobbet och idag tar mannen barnen på fallskärmsläger i Strömstad vilket betyder två dagar helt för mig själv.

Man ska inte klaga!

Äntligen fick jag sova!

Efter två sömnlösa nätter fick jag äntligen sova. Och vilken sömn sedan.
Trots fyrverkerier utanför huset vid två-tiden och barn som kom och gossade ner sig bredvid mig, vaknade jag inte!

Känner mig ganska utvilda och mycket redo att besöka chefens nyfödda flicka på sjukhuset.
Hon föddes sex veckor för tidigt (så nu har jag att göra på jobbet vill jag lova :) och väger 2 200 gram. Jag har nog aldrig sett en sådan lite förut.

Idag är det ju dessutom son fredag så ikväll blir det mys med familjenoch lite vin...

Mamma ringde förresten och chockade mig förut:
"Den där veckan som kör ihop sig för er, då tar jag och K gärna barnen i Skåne"

VA!!!???

Det är första gången som hon självmant visat intresse för att faktiskt umgås med barnen utan min närvaro. Hoppas att det håller i sig!

Puss mamma!

En irriterad vecka...

Jag har varit så fruktansvärt irriterad denna veckan. Hela helgen var jag förskyld, ledig på måndagen för att dagis var stängt och Emil som lägligt fyllde år.

Stress stress, presenter, kalas, tårta, kompisar, städa osv. Phu...

Skönt när barnen äntligen sov och man kunde sjunka djupt ner i soffan.

En stund i alla fall - ända till mannens dotter började skrika av smärta i magtrakten, vägrade dock att åka till sjukhuset för det hade hennes mamma sagt på telefon:

"Du åker inte till sjukhuset du får vänta till det går över av sig själv, det är bara en cysta"

?!?!?! ... kände jag, va 17 flickan ligger och skriker av smärtor - klart att hon ska till sjukhuset!!!

Tillslut fick jag nog och tvingade iväg mannen med dotter till sjukhuset. Det hela slutade med ambulansfärd till ett sjukhus från ett annat och sedan operation.

Cysta my ass!

Tror ni att mamman dök upp på sjukhuset?
Nej då!? Först flera tillar senare dök hon upp men stannade bara en stund.

Mannen fick åka och hämta dottern när hon blev utskriven dagen efter och mamman åkte till Stockholm med dotter nummer två.

Nu ligger dottern hemma hos oss i smärta med två småkillar som stojar runt henne.
Jag är så irriterad - vissa människor borde inte få ha barn. Grrrrrrrrrrrrrrr

Min lille kille är stor – tre år idag – Hipp Hipp Hurra!

Idag var det lillkillens stora dag, han fyllde tre!
Tyvärr hade nog mamma (jag) tjatat hål i huvudet på den honom om denna stora dag, så när den väl kom sa han bara;
- Jag är ju redan tre får jag inga fler presenter!?

Jo då, han fick massa presenter. Pimpad cykel (brorsans gamla), ett eget kök med tillbehör, barbamamma, förstoringsglas och mycket mer.

Jag har varit ledig idag men imorgon drar allvaret igång igen. Chefen födde ju barn igår morse, sex veckor för tidigt vilket vi inte riktigt hade räknat med så nu ligger det en del extra högar på mitt bord plötsligt :)

Tre + fyra och en halv arbetsdagar kvar (innehållande en väldigt massa arbete), innan det bär av till Irland. Jag längtar!

Sov sött min lilla prins – jag älskar dig!

Vad killarna gör innan de somnar vet de bara själva…

Visa fullständigt album

Utförsäljning Filippa K

Ja då var det dags för ännu en utförsäljning.

Denna gången är det Filippa K som vill sälja vår & somma kollektionen till mycket fördelaktiga priser, och gärna för mig!

Ska ta mig en tur dit på vägen hem i regnet, enligt plånboken borde jag helst inte men vad gör inte en kvinna lite lyckligare på fredagseftermiddag!?

Killarna var på tre och fyraårskontroll idag och jag tog faktiskt tid från jobbet för att vara med. Känns bra att för en gång vara med på deras BVC-besök, har ju varit mannen som varit ansvarig över dessa sedan jag började jobba.

Ha en trevlig fredag och happy shopping!

Påminn mig om tio år...

...att jag inte ska bli en sådan där förälder som ser mina barn som katter - släpper ut dem på morgonen för att åter släppa in dem på kvällen så att de kan få lite mat och sömn.

Jag vill vara engagerad, närvarande och alltid vara den de vill diskutera eventuella problem och hinder i livet med.

Jag tänker på flickan som blev bragd om livet i helgen, så fruktansvart, så hemskt! Det är många som undrar hur detta kunde hända och vad som ligger bakom.

Ungdomarna är bara 16 år!!

Jag vill bara hem och krama mina barn och berätta hur mycket jag älskar dem gång på gång.
Önskar jag kunde skydda dem mot världen, förstår att det inte är möjligt men jag kommer göra mitt bästa att lära dem om rätt och fel, kärlek och hat och allt annat som hör livet till.

Idag regnar det i Göteborg

..men det hindrade inte mig - jag cyklade mina 7,5 kilometer till jobbet. Frågan är hur kul det kommer bli att cykla hem samma 7,5 kilometer?!

Morgonen då min pappa dog

Jag vaknade 04-någoting av att min äldsta son kom uppspringandes.
Jag lyfte upp honom i vår säng och försökte få honom att somna om.

Klockan 06.10 vaknade han igen med ett ryck och väckte mig.
Vi gick upp han och jag.

Plötsligt börjar han att hulka och få kraftiga magkramper.
Han spyr galla.
Stackars liten.
Så håll det på var tionde minut.

Klockan 07.55 ringer min mobil.Det är pappas fru.
Pappa är död.
06.10 somnade han in.

Vi har kontakt med sjuvårdsupplysningen hela morgonen.
Storkillen spyr fortfarande galla och vägrar dricka en droppe.

Vi blir rekommenderade att åka till barnakuten.
Vi åker dit.
Väl där dricker storkillen två glas saft och börjar få tillbaka färgen.
Vi åker hem igen.´

Hemma äter han och allt återgår till det normala.
En mycket märklig dag.
Kanske var det pappa som spelade oss ett spratt, i vanlig ordning, innan han gav sig av på sista färden.

Vad vet jag?

Idag har jag gkort något fruktansvärt...

...jag har ljugit - blåljugit personalen på Ikea rätt upp i ansiktet.

För att få lämna in sitt barn för lek och bus på Ikeas lekland måste barnet fyllt tre.
Min yngste fyller tre om en vecka, alltså är han bara två.

Det plingar till och det är min tur att lämna in barnen. Väl framme vid luckan tittar kvinnan lite misstänksamt på mina lappar där det står att Neo är fyra år och att Emil är tre år.
- Har Emil fyllt tre år än?
- Ja det har han, säger jag snabbt (och skäms).

- Jag är fyra år, säger Neo och håller som vanligt upp fyra fingrar.
- Och jag är tre, säger Emil, phu tänker jag.
- Näää, Emil är bara två, säger Neo då plötsligt.
Å herre gud - så pinsamt!

- Vad sa du, säger kvinnan och tittar på Neo.
- Emil är bara två, säger han igen och håller upp två fingrar.
- Ja han var det förra vecka, säger jag snabbt och tittar på kvinnan, nu skäms jag ännu mer men måste ju hålla fast på min lögn.

- Det har med försäkringen att göra så han har väl verkligen fyllt? frågar kvinnan igen.
- Det förstår jag och ja han har fyllt, säger jag och vill helst inte alls lämna in barnen längre men för att undvika ett herrans liv fortsätter jag med min lögn.

I en timme springer jag omkring på Ikea och oroar mig för att det ska hända Emil något och att försäkringen inte ska gälla. Två gånger går jag och tittar till dem.

Usch vilken hemsk människa jag är....


-

Bilder som förändrade världen...

Tänkte skriva om något helt annat idag men så stötte jag på denna site och fick mig en rad tankeställare.

Ibland undrar man vad det är för värld som vi lever i...

Bilden här intill visar dock hur fantastiskt livet är, bilden är från 1999 då en läkare gjorde en titthålsoperation på en blivande mamma i vecka 21, handen stack plötsligt fram ur hålet och greppade läkarens finger... fantastiskt!

I dag har det hänt grejor på jobbet

Omorganisering!
Med ny VD får man räkna med lite omorganiseringar och idag föll bomben...

Ingen bomb egentligen utan mer en storm i ett vattenglas. En del personer berör det väldigt mycket och en del inte alls.

Det är väldigt spännande och kul att vara i stormens öga och jag hoppas hoppas att jag kan skriva ett nytt kontrakt framöver, som det är nu tar mitt kontrakt slut sista december. Försöker dock att inte tänka på det utan ge gärnet.

Det är kul när det är kul att gå rtill jobbet, veckorna susar förbi och jag kan inte fatta att det redan är fredag igen. Idag blir det dessutom tårta på fredagsfikat då en kollega fyllt 40 och arbetar sin sista dag idag.

Sen blir det hem och mysa med killarna.

Igår var en STOR dag för min fyraåring

På väg hem på min cykel, fortfarande utan hjälm, ringer telefonen. Det är mannen som undrar om jag kan smyga på storkillen i affären, mannen har fått en idé om att skicka iväg honom själv dit för första gången.

Väl hemma i cykelgaraget ringer jag hem och säger att jag är redo, jag går runt husknuten och väntar...

Plötsligt kommer min stolta kille och han går med bestämda steg rakt mot målet. (Affären ligger ett stenkast från vår älgenhet och det finna inga bilvägar att korsa).

Socialdemokraterna har ett stånd utanför affären föra att sprida sitt budskap inför EU-valet, plötsligt blåser deras parasoll iväg, storkillen följer det med blicken men bryter inte sin kurs eller tappar tempo, han är snart framme i affären.

Jag väntar utanför och när han kommer ut med den röda 1,5 liters mjölken smyger jag efter. Det ser lite krångligt ut för han har mynt i handen samtidigt som han försöker bära mjölken på ett bra sätt.

Nästan hemma vänder han sig om och ser mig.

"Mamma, jag har varit i affären alldeles själv, pappa gav mig pengar och vet du va, det var inget skrik eller gnäll i affären", säger han stolt som en tupp.

Åh min stora kille.

Varför ska det vara så svårt att ta på sig en hjälm!??!

Jag vill så gärna - jag lovar..., men det sitter så långt inne, det går helt enkelt inte.

Den där känslan man får när man susar ner för backen med vinden i håret, frihetskänslan - går den verkligen att få med en hjälm på huvudet?
Ett band som spänner under hakan och en medvetenhet om att chansen finns att man faktiskt ser rätt så löjlig ut.

Usch jag vet att jag inte är en bra förebild för mina barn, ursäkterna från min mun haglar när vi är ute och cyklar och jag får besvara frågor om varför jag inte har en hjälm på huvudet.

Detta var dagens ångest!

Härligt i Skåne trots allt...

Det var jättenervöst att lämna killarna hos mormor när vi var i Sydafrika en vecka över Påsk. Min mor är inte den som frivilligt ställer upp och är barnvakt men än några timmar hit och dit men av bilderna som skickades via MMS ser det ju ut att ha gått riktigt bra!

Kanske kan vi få till den där resan till Las Vegas eller New York framöver ...

Min stora kille är fyra - vart tog tiden vägen!?

Stolt som få visar han upp sina fyra fingrar för att demonstrera hur gammal han faktiskt är.
"Mamma när fingrarna är slut på denna handen då kan jag använda andra handen och DÅ är jag STOR, fast nu är jag ändå JÄTTESTOR - FYRA ÅR!!!"

Så här fin var tårtan som pappa gjort!

Stolt cykelägare...

Våren började bra i Göteborg

Sista april var det Cortegen i Göteborg - självklart ville min stora kille se ordentligt och klättrade upp i en lyckstolpe på Avenyn.

Alltid trött men tror jag kommit på det...

Jag är alltid trött - både på morgon och på kväll - hur kul är det!?

Märkligt nog har jag kommit på att det kan vara för att jag sover för mycket.

Imorse gick jag upp en timme tidigare och trots att det var tufft och mycket trött, tror jag banne mig att jag är lite piggare...

Idag är det för övrigt dags för vårens största väskutförsäljning, hundratals kvinnor som slåss över väskor från Marco Polo, Björn Borg, Converse, Samsonite mfl.

Förra året hade jag turen att hitta en äkta (!) Tod´s väska för 100 kronor (!), jag lovar det är sant - det riktiga värdet är runt 6 000. Det är fler än jag som tror att på grund av extra personal den aftonen så slank väskan ur händerna på utförsäljarna alldeles för billigt. Det är jag mycket glad för.

Vi får se vad fyndet blir idag! Återkommer...

Nya omgivningar

Kände att jag behövde ett nytt krypin där jag kan samla mina tankar.
Har bloggat på annat håll innan men behöver lite miljöombyte.

Vem är jag då?
Min historia är ganska lång och brokig så jag hoppa direkt på vesäntligheterna.

2005 födde jag min första son och exakt ett år och tre veckor senare kom son nummer två.
Jag får ofta höra "Herregud stackars dig som fick barn så tätt och gud vad jobbigt"
- Nej! Det har verkligen inte varit jobbigt, glöm inte att jag inte vet något annat. När jag ser killarna och gjädjen som de har av varandra blir jag varm i hjärtat och skulle absolut inte velat ha gjort på annat sätt. Alla borde få barn tätt!

Min man då, eller sambo rättare sagt. Vi träffades 2002 och han är 11 år äldre än mig med två barn sedan tidigare. Vår väg tillsammans har varit ganska tuff men vi har äntligen hittat en stig som fungerar för oss båda. Nu när småbarnsåren sakt men säkert försvinner i horisonten väntar jag bara på att ork, lust och romans åter ska infinna sig i förhållandet. Förresten så fick jag en ring på mitt finger i Kapstaden i Påsk :) - bra början i alla fall...

Jobb då?
Jag jobbar heltid sedan nästan ett år tillbaka och får äntligen använding av min journalisutbildning och mina år på Irland där jag jobbade med film, pr och marknadsföring. Dagarna spenderas numera långt bort från Cannes på huvudkontoret för ett internationellt börsnoterat bolag i Göteborg.

Det får räcka för nu - see you!