Sagt av en funderande och ledsen fyraåring

När min stora kille skulle gå och lägga sig igår utbrister han plötsligt..

"Mamma, jag saknar farfar och morfar så mycket", tårar börjar rinna ner för hans kind och mitt hjärta brister.

"Jag saknar dem också men jag är säker på att de sitter uppe i himlen och tittar ner på oss, de är med oss fast de inte är här", försöker jag samtidigt som jag försöker hantera min egen sorg.

Min älskade son börjar gråta ännu mer och orden som han försöker få fram kommer stötvis mellan tårarna.

"Men mamma de är alldeles för högt uppe och de kan inte se oss, de ser bara en jord som är blå och grön och de kan inte se oss människor, mamma jag saknar dem så mycket".

Jag förundras varje dag över hur min lille fyraårings hjärna fungerar.