Äntligen fick jag sova!

Efter två sömnlösa nätter fick jag äntligen sova. Och vilken sömn sedan.
Trots fyrverkerier utanför huset vid två-tiden och barn som kom och gossade ner sig bredvid mig, vaknade jag inte!

Känner mig ganska utvilda och mycket redo att besöka chefens nyfödda flicka på sjukhuset.
Hon föddes sex veckor för tidigt (så nu har jag att göra på jobbet vill jag lova :) och väger 2 200 gram. Jag har nog aldrig sett en sådan lite förut.

Idag är det ju dessutom son fredag så ikväll blir det mys med familjenoch lite vin...

Mamma ringde förresten och chockade mig förut:
"Den där veckan som kör ihop sig för er, då tar jag och K gärna barnen i Skåne"

VA!!!???

Det är första gången som hon självmant visat intresse för att faktiskt umgås med barnen utan min närvaro. Hoppas att det håller i sig!

Puss mamma!

En irriterad vecka...

Jag har varit så fruktansvärt irriterad denna veckan. Hela helgen var jag förskyld, ledig på måndagen för att dagis var stängt och Emil som lägligt fyllde år.

Stress stress, presenter, kalas, tårta, kompisar, städa osv. Phu...

Skönt när barnen äntligen sov och man kunde sjunka djupt ner i soffan.

En stund i alla fall - ända till mannens dotter började skrika av smärta i magtrakten, vägrade dock att åka till sjukhuset för det hade hennes mamma sagt på telefon:

"Du åker inte till sjukhuset du får vänta till det går över av sig själv, det är bara en cysta"

?!?!?! ... kände jag, va 17 flickan ligger och skriker av smärtor - klart att hon ska till sjukhuset!!!

Tillslut fick jag nog och tvingade iväg mannen med dotter till sjukhuset. Det hela slutade med ambulansfärd till ett sjukhus från ett annat och sedan operation.

Cysta my ass!

Tror ni att mamman dök upp på sjukhuset?
Nej då!? Först flera tillar senare dök hon upp men stannade bara en stund.

Mannen fick åka och hämta dottern när hon blev utskriven dagen efter och mamman åkte till Stockholm med dotter nummer två.

Nu ligger dottern hemma hos oss i smärta med två småkillar som stojar runt henne.
Jag är så irriterad - vissa människor borde inte få ha barn. Grrrrrrrrrrrrrrr

Min lille kille är stor – tre år idag – Hipp Hipp Hurra!

Idag var det lillkillens stora dag, han fyllde tre!
Tyvärr hade nog mamma (jag) tjatat hål i huvudet på den honom om denna stora dag, så när den väl kom sa han bara;
- Jag är ju redan tre får jag inga fler presenter!?

Jo då, han fick massa presenter. Pimpad cykel (brorsans gamla), ett eget kök med tillbehör, barbamamma, förstoringsglas och mycket mer.

Jag har varit ledig idag men imorgon drar allvaret igång igen. Chefen födde ju barn igår morse, sex veckor för tidigt vilket vi inte riktigt hade räknat med så nu ligger det en del extra högar på mitt bord plötsligt :)

Tre + fyra och en halv arbetsdagar kvar (innehållande en väldigt massa arbete), innan det bär av till Irland. Jag längtar!

Sov sött min lilla prins – jag älskar dig!

Vad killarna gör innan de somnar vet de bara själva…

Visa fullständigt album

Utförsäljning Filippa K

Ja då var det dags för ännu en utförsäljning.

Denna gången är det Filippa K som vill sälja vår & somma kollektionen till mycket fördelaktiga priser, och gärna för mig!

Ska ta mig en tur dit på vägen hem i regnet, enligt plånboken borde jag helst inte men vad gör inte en kvinna lite lyckligare på fredagseftermiddag!?

Killarna var på tre och fyraårskontroll idag och jag tog faktiskt tid från jobbet för att vara med. Känns bra att för en gång vara med på deras BVC-besök, har ju varit mannen som varit ansvarig över dessa sedan jag började jobba.

Ha en trevlig fredag och happy shopping!

Påminn mig om tio år...

...att jag inte ska bli en sådan där förälder som ser mina barn som katter - släpper ut dem på morgonen för att åter släppa in dem på kvällen så att de kan få lite mat och sömn.

Jag vill vara engagerad, närvarande och alltid vara den de vill diskutera eventuella problem och hinder i livet med.

Jag tänker på flickan som blev bragd om livet i helgen, så fruktansvart, så hemskt! Det är många som undrar hur detta kunde hända och vad som ligger bakom.

Ungdomarna är bara 16 år!!

Jag vill bara hem och krama mina barn och berätta hur mycket jag älskar dem gång på gång.
Önskar jag kunde skydda dem mot världen, förstår att det inte är möjligt men jag kommer göra mitt bästa att lära dem om rätt och fel, kärlek och hat och allt annat som hör livet till.

Idag regnar det i Göteborg

..men det hindrade inte mig - jag cyklade mina 7,5 kilometer till jobbet. Frågan är hur kul det kommer bli att cykla hem samma 7,5 kilometer?!

Morgonen då min pappa dog

Jag vaknade 04-någoting av att min äldsta son kom uppspringandes.
Jag lyfte upp honom i vår säng och försökte få honom att somna om.

Klockan 06.10 vaknade han igen med ett ryck och väckte mig.
Vi gick upp han och jag.

Plötsligt börjar han att hulka och få kraftiga magkramper.
Han spyr galla.
Stackars liten.
Så håll det på var tionde minut.

Klockan 07.55 ringer min mobil.Det är pappas fru.
Pappa är död.
06.10 somnade han in.

Vi har kontakt med sjuvårdsupplysningen hela morgonen.
Storkillen spyr fortfarande galla och vägrar dricka en droppe.

Vi blir rekommenderade att åka till barnakuten.
Vi åker dit.
Väl där dricker storkillen två glas saft och börjar få tillbaka färgen.
Vi åker hem igen.´

Hemma äter han och allt återgår till det normala.
En mycket märklig dag.
Kanske var det pappa som spelade oss ett spratt, i vanlig ordning, innan han gav sig av på sista färden.

Vad vet jag?

Idag har jag gkort något fruktansvärt...

...jag har ljugit - blåljugit personalen på Ikea rätt upp i ansiktet.

För att få lämna in sitt barn för lek och bus på Ikeas lekland måste barnet fyllt tre.
Min yngste fyller tre om en vecka, alltså är han bara två.

Det plingar till och det är min tur att lämna in barnen. Väl framme vid luckan tittar kvinnan lite misstänksamt på mina lappar där det står att Neo är fyra år och att Emil är tre år.
- Har Emil fyllt tre år än?
- Ja det har han, säger jag snabbt (och skäms).

- Jag är fyra år, säger Neo och håller som vanligt upp fyra fingrar.
- Och jag är tre, säger Emil, phu tänker jag.
- Näää, Emil är bara två, säger Neo då plötsligt.
Å herre gud - så pinsamt!

- Vad sa du, säger kvinnan och tittar på Neo.
- Emil är bara två, säger han igen och håller upp två fingrar.
- Ja han var det förra vecka, säger jag snabbt och tittar på kvinnan, nu skäms jag ännu mer men måste ju hålla fast på min lögn.

- Det har med försäkringen att göra så han har väl verkligen fyllt? frågar kvinnan igen.
- Det förstår jag och ja han har fyllt, säger jag och vill helst inte alls lämna in barnen längre men för att undvika ett herrans liv fortsätter jag med min lögn.

I en timme springer jag omkring på Ikea och oroar mig för att det ska hända Emil något och att försäkringen inte ska gälla. Två gånger går jag och tittar till dem.

Usch vilken hemsk människa jag är....


-

Bilder som förändrade världen...

Tänkte skriva om något helt annat idag men så stötte jag på denna site och fick mig en rad tankeställare.

Ibland undrar man vad det är för värld som vi lever i...

Bilden här intill visar dock hur fantastiskt livet är, bilden är från 1999 då en läkare gjorde en titthålsoperation på en blivande mamma i vecka 21, handen stack plötsligt fram ur hålet och greppade läkarens finger... fantastiskt!

I dag har det hänt grejor på jobbet

Omorganisering!
Med ny VD får man räkna med lite omorganiseringar och idag föll bomben...

Ingen bomb egentligen utan mer en storm i ett vattenglas. En del personer berör det väldigt mycket och en del inte alls.

Det är väldigt spännande och kul att vara i stormens öga och jag hoppas hoppas att jag kan skriva ett nytt kontrakt framöver, som det är nu tar mitt kontrakt slut sista december. Försöker dock att inte tänka på det utan ge gärnet.

Det är kul när det är kul att gå rtill jobbet, veckorna susar förbi och jag kan inte fatta att det redan är fredag igen. Idag blir det dessutom tårta på fredagsfikat då en kollega fyllt 40 och arbetar sin sista dag idag.

Sen blir det hem och mysa med killarna.

Igår var en STOR dag för min fyraåring

På väg hem på min cykel, fortfarande utan hjälm, ringer telefonen. Det är mannen som undrar om jag kan smyga på storkillen i affären, mannen har fått en idé om att skicka iväg honom själv dit för första gången.

Väl hemma i cykelgaraget ringer jag hem och säger att jag är redo, jag går runt husknuten och väntar...

Plötsligt kommer min stolta kille och han går med bestämda steg rakt mot målet. (Affären ligger ett stenkast från vår älgenhet och det finna inga bilvägar att korsa).

Socialdemokraterna har ett stånd utanför affären föra att sprida sitt budskap inför EU-valet, plötsligt blåser deras parasoll iväg, storkillen följer det med blicken men bryter inte sin kurs eller tappar tempo, han är snart framme i affären.

Jag väntar utanför och när han kommer ut med den röda 1,5 liters mjölken smyger jag efter. Det ser lite krångligt ut för han har mynt i handen samtidigt som han försöker bära mjölken på ett bra sätt.

Nästan hemma vänder han sig om och ser mig.

"Mamma, jag har varit i affären alldeles själv, pappa gav mig pengar och vet du va, det var inget skrik eller gnäll i affären", säger han stolt som en tupp.

Åh min stora kille.

Varför ska det vara så svårt att ta på sig en hjälm!??!

Jag vill så gärna - jag lovar..., men det sitter så långt inne, det går helt enkelt inte.

Den där känslan man får när man susar ner för backen med vinden i håret, frihetskänslan - går den verkligen att få med en hjälm på huvudet?
Ett band som spänner under hakan och en medvetenhet om att chansen finns att man faktiskt ser rätt så löjlig ut.

Usch jag vet att jag inte är en bra förebild för mina barn, ursäkterna från min mun haglar när vi är ute och cyklar och jag får besvara frågor om varför jag inte har en hjälm på huvudet.

Detta var dagens ångest!

Härligt i Skåne trots allt...

Det var jättenervöst att lämna killarna hos mormor när vi var i Sydafrika en vecka över Påsk. Min mor är inte den som frivilligt ställer upp och är barnvakt men än några timmar hit och dit men av bilderna som skickades via MMS ser det ju ut att ha gått riktigt bra!

Kanske kan vi få till den där resan till Las Vegas eller New York framöver ...