
...jag har ljugit - blåljugit personalen på Ikea rätt upp i ansiktet.
För att få lämna in sitt barn för lek och bus på Ikeas lekland måste barnet fyllt tre.
Min yngste fyller tre om en vecka, alltså är han bara två.
Det plingar till och det är min tur att lämna in barnen. Väl framme vid luckan tittar kvinnan lite misstänksamt på mina lappar där det står att Neo är fyra år och att Emil är tre år.
- Har Emil fyllt tre år än?
- Ja det har han, säger jag snabbt (och skäms).
- Jag är fyra år, säger Neo och håller som vanligt upp fyra fingrar.
- Och jag är tre, säger Emil, phu tänker jag.
- Näää, Emil är bara två, säger Neo då plötsligt.
Å herre gud - så pinsamt!
- Vad sa du, säger kvinnan och tittar på Neo.
- Emil är bara två, säger han igen och håller upp två fingrar.
- Ja han var det förra vecka, säger jag snabbt och tittar på kvinnan, nu skäms jag ännu mer men måste ju hålla fast på min lögn.
- Det har med försäkringen att göra så han har väl verkligen fyllt? frågar kvinnan igen.
- Det förstår jag och ja han har fyllt, säger jag och vill helst inte alls lämna in barnen längre men för att undvika ett herrans liv fortsätter jag med min lögn.
I en timme springer jag omkring på Ikea och oroar mig för att det ska hända Emil något och att försäkringen inte ska gälla. Två gånger går jag och tittar till dem.
Usch vilken hemsk människa jag är....
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar