På väg hem på min cykel, fortfarande utan hjälm, ringer telefonen. Det är mannen som undrar om jag kan smyga på storkillen i affären, mannen har fått en idé om att skicka iväg honom själv dit för första gången.Väl hemma i cykelgaraget ringer jag hem och säger att jag är redo, jag går runt husknuten och väntar...
Plötsligt kommer min stolta kille och han går med bestämda steg rakt mot målet. (Affären ligger ett stenkast från vår älgenhet och det finna inga bilvägar att korsa).
Socialdemokraterna har ett stånd utanför affären föra att sprida sitt budskap inför EU-valet, plötsligt blåser deras parasoll iväg, storkillen följer det med blicken men bryter inte sin kurs eller tappar tempo, han är snart framme i affären.
Jag väntar utanför och när han kommer ut med den röda 1,5 liters mjölken smyger jag efter. Det ser lite krångligt ut för han har mynt i handen samtidigt som han försöker bära mjölken på ett bra sätt.
Nästan hemma vänder han sig om och ser mig.
"Mamma, jag har varit i affären alldeles själv, pappa gav mig pengar och vet du va, det var inget skrik eller gnäll i affären", säger han stolt som en tupp.
Åh min stora kille.
MEN vad bra att han inte skrek och gnällde i affären när han var där alldeles själv :-)
SvaraRaderaVad gulligt sagt!!!
De kan vara duktiga, de där fyraåringarna, om de bara vill.