Oj då, hur ska jag egentligen ha tid att blogga?! jA JA det får gå helt enkelt, jag har ju sådan himla lust att skriva av mig. De senaste ett och ett halvt åren har jag varit hemma med barn (det kan göra vem som helst galen:).
För fyra år sedan var jag en karriärssugen 25+ tjej med siktet inställt på att göra karriär. Jag utbildade mig till journalist efter att ha jobbat tre år inom filmbranschen utomlands. Allt såg bra ut. Så träffade jag mannen i mitt liv (och hans två barn). Livet började bli komplicerat. Hmmm Jag gick ur skolan och tänkte börja söka spännande utmanande jobb.......
Hösten -04 upptäckte jag att jag var gravid. Åh vad kul, spännande och förödande. Nu skulle jag också få en familj, nu skulle jag och min sambo dela mer än en lägenhet. (kanske skulle hans ex lämna oss ifred nu och inse att vi menar allvar med varandra). Men shit vad kommer att hända med min karriär? Maj -05 föddes Neo. Och vilken liten kille det är, helt fantastisk.
Sommaren flöt på och jag var mammaledig. Träffade tjejerna i min föräldragrupp. Jag passade på att njuta, tänkte att jag fick passa på förhoppningsvis hittar jag ett jobb till hösten och kan börja jobba i årsskiftet. I årsskiftet ja.....Efter en resa till Irland över nyår kände jag att kläderna åter började sitta lite tight och den där klumpen jag haft i halsen sedan i höstas tycktes aldrig försvinna hmmm. Ett graviditetstest föreslog min sambo Okej då! Och visst var det så. Vilken chock, gravid igen, jag som just avslutat en graviditet, hur ska detta gå?! Den största chocken fick vi på MVC när det var dags att tidsbestämma förlossningen. Oj oj det hade redan gått 19 veckor och fem dagar. Den 15 juni skulle den lilla krabaten se dagens ljus. Och så blev det. På morgonen den 15:e startade värkarna och 12.30 tittade Emil fram. Idag är han fyra veckor och sex dagar och jag är tvåbarnsmamma till två underbara pojkar. Det skiljer exakt ett år och tre veckor på de små. Jag har hittat mitt nya heltidsjobb ;-)
Men vad ska hända med alla mina planer och kommer jag någonsin få den karriär som jag en gång drömde om? Vill jag över huvudtaget fortfarande kämpa för samma mål? Vi får se, fortsättning följer.....
För fyra år sedan var jag en karriärssugen 25+ tjej med siktet inställt på att göra karriär. Jag utbildade mig till journalist efter att ha jobbat tre år inom filmbranschen utomlands. Allt såg bra ut. Så träffade jag mannen i mitt liv (och hans två barn). Livet började bli komplicerat. Hmmm Jag gick ur skolan och tänkte börja söka spännande utmanande jobb.......
Hösten -04 upptäckte jag att jag var gravid. Åh vad kul, spännande och förödande. Nu skulle jag också få en familj, nu skulle jag och min sambo dela mer än en lägenhet. (kanske skulle hans ex lämna oss ifred nu och inse att vi menar allvar med varandra). Men shit vad kommer att hända med min karriär? Maj -05 föddes Neo. Och vilken liten kille det är, helt fantastisk.
Sommaren flöt på och jag var mammaledig. Träffade tjejerna i min föräldragrupp. Jag passade på att njuta, tänkte att jag fick passa på förhoppningsvis hittar jag ett jobb till hösten och kan börja jobba i årsskiftet. I årsskiftet ja.....Efter en resa till Irland över nyår kände jag att kläderna åter började sitta lite tight och den där klumpen jag haft i halsen sedan i höstas tycktes aldrig försvinna hmmm. Ett graviditetstest föreslog min sambo Okej då! Och visst var det så. Vilken chock, gravid igen, jag som just avslutat en graviditet, hur ska detta gå?! Den största chocken fick vi på MVC när det var dags att tidsbestämma förlossningen. Oj oj det hade redan gått 19 veckor och fem dagar. Den 15 juni skulle den lilla krabaten se dagens ljus. Och så blev det. På morgonen den 15:e startade värkarna och 12.30 tittade Emil fram. Idag är han fyra veckor och sex dagar och jag är tvåbarnsmamma till två underbara pojkar. Det skiljer exakt ett år och tre veckor på de små. Jag har hittat mitt nya heltidsjobb ;-)
Men vad ska hända med alla mina planer och kommer jag någonsin få den karriär som jag en gång drömde om? Vill jag över huvudtaget fortfarande kämpa för samma mål? Vi får se, fortsättning följer.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar